background

Arkivet

Artiklar av Fabian Kastner
Ett nytt världsspråk?

I en intervju i New York Times 1969 fick den rysk-amerikanske författaren Vladimir Nabokov en smickrande fråga om sin litterära stjärnstatus och svarade: “Jag tänker ofta att det borde finnas ett typografiskt tecken för ett leende – något slags konkavt märke, ett böjt parantestecken liggande på rygg, som jag nu kunde teckna som svar på din fråga.”

Nazismens ockulta frön

Naziockultism är åtminstone sedan Indiana Jones dagar ett kärt tema i populärkulturen. I filmer som Pojkarna från Brasilien, Hellboy och Captain America hittar man, liksom i datorspelsserier som Castle Wolfenstein och Call of Duty, alla de vanliga ingredienserna: mordiska nazister i maskopi med demoniska krafter, galna vetenskapsmän, fantastiska vapen, hedniska religioner och magiska reliker.

Upplysta sinnen

Immanuel Kant beskrev 1784 Upplysningen som “människans utträde ur hennes självförvållade omyndighet”. Vägen till frigörelsen från kyrkans och kungamaktens förmynderi, från vidskepelse och övertro, gick – så brukar det heta – via förnuftet. Men kanske kunde man lika gärna säga att den gick via sinnesapparaten. Att “förnuftets tidsålder” lika mycket var synens, hörselns, luktens, smakens och känselns tidsålder.

Sebald och bokstavsspåret

W. G. Sebald framstår alltmer som en av det sena 1900-talets viktigaste författare. Hans rykte vilar framförallt på de fyra märkvärdiga, associativt vindlande romaner som han hann utge under sitt alltför korta liv – ”Svindel. Känslor” (1990), ”Utvandrade” (1992), ”Saturnus ringar” (1995) och ”Austerlitz” (2001), som blev den tyske skriftställarens stora internationella genombrott.