Apokryfiska böcker, labyrinter, speglar, kartor i naturlig storlek och tvivelaktiga fotnoter – att läsa Jorge Luis Borges är ofta en intellektuell utmaning. Den andra volymen av hans samlade verk rymmer emellertid också realistiska berättelser som andas grymhet, machismo och gauchoromantik.

Vad är det med kojan som i alla tider lockat såväl barn som filosofer? Den franske filosofen Gilles A Tiberghien talar om kojan som på en gång en gräns och en passage till drömvärlden, det lekfulla ”mellanområde” där all konst och kultur har sina rötter.

Häpnadsväckande innehållsrik … Vill man, så kan man läsa ”Medelsvenskens arkiv” som en elegi över 1900-talsmannen. De misslyckade kontakterna med det motsatta könet, och den i samma takt ökande misogynin, är en röd tråd i boken.

Det våras för avantgardepoeten, konstsamlaren och salongsvärdinnan Gertrude Stein igen. Men varför tigandet om hennes långtgående vurmande för fascismen?

Är också ”Medelsvenskens arkiv” en kastnersk lek? Jag känner mig inte alls säker på att jag skulle hitta det där arkivet om jag trädde in i Riksarkivets salar. Det är en skön oklarhet att bära runt på under läsningen.

Virtual reality-tekniken kommer att göra oss skärptare, utveckla vår kreativitet, nyfikenhet och fantasi. Till skillnad från artificiell intelligens, som bara gör oss dummare. Det menar VR-pionjären Jaron Lanier i ”Dawn of the new everything” – till hälften självbiografi, till hälften teknofuturistiskt manifest.

Resultatet är denna märkliga lilla bok som med små, små medel lyckas porträttera en rund och fin (nåja) figur mer eller mindre från födsel till slut. En rad om något medlemskap, en annan om en insändare, en tredje om en kallelse. Det är i detaljerna och ordningen storheten ligger.

Författare älskar att skriva om paraplyer. I ”Brolliology: a history of the umbrella in life and literature” visar Marion Rankine att de smyger in dem i sina berättelser lika omärkligt som paraplyer dyker upp och försvinner i våra vardagliga liv: subtilt, symboliskt och ibland på livsförändrande, för handlingen avgörande sätt.

Vladimir Nabokov förde 1964 en drömdagbok för att undersöka filosofen J. W. Dunnes hypotes att drömmar formas lika mycket av framtida händelser som av händelser i det förflutna. Nabokov tyckte sig redan på experimentets andra dag kunna bekräfta hypotesen.

Please join Cabinet Magazine for “24/6”, an evening of word, image, and music organized on the occasion of the publication of Fabian Kastner’s “Archive of the Average Swede,” the latest volume in Cabinet’s “24-Hour Book” series.