page-header

Author: admin

I fokus

En oupphörligen välskriven, bildad och vanvettigt skruvad roman.

Skräcken det enda beständiga

En kolmörk inifrånskildring av galenskap som får Strindbergs Inferno att likna en sällskapslek. Ann Lingebrandt recenserar Lekmannen i Norrköpings Tidningar.

Makalösa galenskaper

En vindlande resa in i de mest avancerat amorfa av hallucinationsvärldar.

Jagföreställningar

Det sätt på vilket han presenterar sitt vansinne som sanning får en att inse att mycket av det vi accepterar som sant egentligen är rätt vansinnigt. Inför de stora frågorna om livet, döden, guden och rymden är vi alla lekmän som famlar i mörkret efter svar.

Rå och nitisk ävlan

Lekmannen har inte debutromanens lekfulla elegans, utan präglas mer av rå och nitisk ävlan. Likt en paranoid utläggning, utförlig och utdragen, är den på en gång fascinerande och tröttande. Om debuten i flera avseenden var genial får Kastners roman nummer två sålunda sägas vara kongenial.

I den lysande, omätbara etern

Med både komik och ömhet befriar Kastner Schreber från fallstudiens fängelse till friheten i att få vara en litterär gestalt. En segrare om än med sin plåthink använd som avträde, över huvudet. Maria Edström recenserar Lekmannen i Kulturnytt i P1. Läs hela recensionen här.

Världen i huvudet

Kastners romanfantasi [utspelar sig] bland drömmar och visioner, själsliga spekulationer och kroppsliga aktiveter med tillhörande utsöndringar. Man kan under läsningen av alla dessa märkliga och stundom skräckinjagande bilder komma att tänka på Hieronymus Bosch. Eller möjligen William Blake.

Nervtrådar

En underhållande och fasaväckande undersökning av det psykotiska tillståndet.

Drömmar om demens och diagnoser

En sorgligt vacker hyllning till den märkliga mänskliga förmågan att skapa sammanhang och berättelser. Och till förmågan att härda ut.

Får Gökboet att likna ett spa

Inne i Kastners roman är det, milt uttryckt, inte särskilt trevligt.