Fabian Kastner, född 1977 och bosatt i Berlin, är författare, essäist och litteraturkritiker. Han debuterade 2006 med Oneirine: Roman i tusen delar, ett litterärt experiment som väckte en livlig debatt på kultursidorna. Detta efter att en professor anklagat författaren för att ha plagierat ett stycke av fransmannen Georges Perec. Fallet visade sig vara mer komplicerat än så. I boken »Mask: Litteraturen som gömställe« (2010) beskriver Kristoffer Leandoer debuten som »ett särfall inom den pseudonymiska litteraturen«:

Författaren uppträder under sitt rätta namn, men detta namn visar sig i praktiken vara en pseudonym för ett stort antal författarskap. Oneirine är nämligen en roman helt uppbyggd av citat från andra romaner och kan därför beskrivas som antingen den mest hårdnackat opersonliga texten någonsin, eller som författarens självbiografi i form av lesefrüchte (de citerade romanerna är, har man förstått, romaner som författaren läst och uppskattar, och det är inte omöjligt att de citerade författarna skulle applådera tilltaget, i vissa fall rentav avundsjukt: åtminstone Georges Perec, vars texter bygger på minst lika stränga regler, hade nog gärna tillverkat en egen Oneirine). Kastners roman visade sig väcka svår svindel hos vissa läsare genom att helt skjuta begrepp som autenticitet och upphovsrätt i sank.

Trots krav om att förlaget skulle dra tillbaka boken fick Oneirine ett entusiastiskt mottagande av kritiken och nominerades till Borås Tidnings debutantpris.

Fabian Kastner på Bonniers Konsthall 2017
Foto: Theodor Ringborg

2007 medverkade Kastner i grupputställningen »Mot tiden« på Bonniers Konsthall. Utställningen samlade tjugo konstnärer och författare som på olika sätt arbetar med att återskapa, omtolka och ge det förflutna nya betydelser. Kastner ställde där ut ett bibliotek med de 1000 romaner som Oneirine är tillverkad av. Han medverkade även i antologin Anakronismer (2007) som gavs ut i samband med utställningen. I essän »Jag steker upp gamla rester« berättar han om romanens tillkomsthistoria och sina skäl för att skriva den.

Kastner berättar så fantastiskt om sitt mödosamma arbete med collageromanen »Oneirine: Roman i tusen delar« att jag nästan tror honom. Han har klippt och klistrat sig genom alla böcker han läst för att skapa en rekonstruerad berättelse om Kvinnan i litteraturen, i ny men märkligt enhetlig gestalt. I utställningens hjärta Läsrummet finns de använda böckerna av mestadels manliga författare skojfriskt samlade under rubriken »oredigerad roman«. | Anna Nyström, NT

“Oredigerad roman”
Foto: Bonniers Konsthall
Daniel Paul Schreber (1842-1911)

Kastners andra roman, Lekmannen: En dement komedi (2013), är inspirerad av den tyske mentalpatienten Daniel Paul Schrebers (1842-1911) instängda liv och svindlande spekulationer om kosmos som en väldig arkitektur av nerver. Schreber var en schizofren domare som, i ett försök att bli utskriven från en mångårig internering, författade skriften »Denkwürdigkeiten eines Nervenkranken« (1903). Den har gått till historien som ett ovärderligt exempel på hur ett psykotiskt medvetande fungerar, diskuterat av bland andra Sigmund Freud i »Fallet Schreber« (1911). Lekmannen hamnade på flera topplistor över årets bästa böcker och belönades av Svenska Akademien.

2017 återvände Kastner till Bonniers Konsthall, för att under avslutningen till »Insomnia«, en utställning om sömnlöshet, skriva en bok från början till slut på 24 timmar. Projektet var ett samarbete mellan konsthallen och den amerikanska kulttidskriften Cabinet Magazine. Resultatet, kortromanen Archive of the Average Swede, utgavs som den fjärde titeln i Cabinets experimentella serie »24-Hour Books«. Kastner blev därmed den första europeiske författaren att bidra till serien. Boken, som bygger på ett märkligt fynd i Svenska Riksarkivets samlingar, utkom samma år på svenska med titeln Medelsvenskens arkiv.

Som litteraturkritiker debuterade Kastner i Upsala Nya Tidning 1999. Under 2000-talet skrev han dagskritik för ett tiotal svenska dagstidningar och essäer för olika kulturtidskrifter. Han skrev förordet till Georges Perecs »W eller minnet av barndomen« (2008) och medverkade som krönikör i Sveriges Radio. Sedan 2007 skriver han huvudsakligen för Svenska Dagbladet.