En stark och föredömligt ambitiös bok. När den är som bäst hänger Kastners text över läsaren som ett orörligt luftskepp, som en synkron symfoni eller kanske symfonisk synkroni.

Ulf Karl Olov Nilsson skriver om Lekmannens ”megalomana melankoliska komik” i tidskriften Ord&Bild.